Datasystem i vården för vem?

Det är inte svårt att inse att kravet på dokumentation av patientmötet har förändrats när man som patient möter en läkare idag. Betydande problem med nuvarande system föreligger som förtjänstfullt påpekas i Björn Landströms inlägg den 11 juli. Där påpekas också att det bland annat finns viktiga medicinska och epidemiologiska upplysningar i dessa medicinska register.

Centraliseringen av uppgifter i stora datalager erbjuder både möjligheter och utmaningar som måste hanteras. Tanken med att dokumentera olika aktiviteter inklusive möten i vården har dock alltid haft flera syften. Detta leder till att många olika typer av upplysningar samlas in, inte minst tjänar de inmatade uppgifterna till ekonomisk beskrivning av vårdens organisation samt som underlag till uppföljning och styrning av vården. Med datorsystem ges möjlighet att enkelt införa rutiner för samla in allt mer potentiellt viktiga upplysningar.

Ett viktigt förbiseende som jag tror inte beaktas tillräckligt är att insamlandet av alla dessa data kommer att medföra att kvaliteten i de centrala registren kan ifrågasättas. Ju mer rutinuppgifter som skall samlas in desto fler typer av "fel" i insamlandet kommer att begås. Motivationen för uppgiftslämnandet minskar i mängden data som skall matas in. Sedan kan man fråga sig vem som skall mata in data och hur detta skall ske för ett rationellt genomförande med minimal negativ vårdpåverkan. Om också gränssnitten är otillfredsställande följer fler kvalitetsproblem. Det är frestande att jämföra med utvecklingen av enkätens användande som studieverktyg.

Medicinska, epidemiologiska , ekonomiska och politiska underlag skall vara baserade på kvalitet. Jag anser att man bör sikta mot att rutinmässigt samla in ett nödvändigt minimum av upplysningar för att med god kvalitet tillfredsställa viktiga tydligt definierade basala syften utan att falla för frestelsen att samla in så mycket mer bara för att det är möjligt. "Stoppa i fickan för det kan vara bra att ha" är här en direkt olämplig idé.

Per Nordin

Statistiker, IT-chef, Skaraborgsinstitutet

Skriv ut E-post

Datasystem för sjukvårdens exekutörer

En primärvårdens läkare eller sjuksköterska (eller undersköterska, kurator, psykolog, sjukgymnast, arbetsterapeut, biomedicinsk analytiker för att inte tala om medicinska sekreterare) använder sin dator hela dagen. En del stirrar mer på skärmen än på patienten. Jag tror inte det beror på att de är ointresserade av patienten. Snarare är det så att de försöker dechiffrera både datatexten och söka den dolda meningen av datasystemets struktur.
Forskare som söker efter epidemiologiska data lagrade i stora register är beroende av den där stirrande personens förmåga att skriva in, eller diktera för den medicinska sekreteraren att skriva in, medicinska data (så kallas tex ett blodtrycksvärde).
Medicinska register är avgörande för att följa sjukdomars fluktuationer över tid, behandlingars variation, behandlingars effekt och en hel del annat.
Den här ursprungliga dataleverantören, märk nu hur läkaren delvis förvandlats till en budbärare, är lite plågad. Hon, det finns fler hon än han, försöker nog både stirra på skärmen och på patienten och vill vara en bra dataleverantör (men kanske mest av allt en bra lyssnare och frågare).

På Distriktsläkarföreningens fullmäktige i april i Stockholm var "stämningen i publiken minst sagt irriterad" när journalsystemens användbarhet diskuterades [1]. Ordföranden i Inera (det är landstingens gemensamma organ för e-hälsa) Martin Andreasson tyckte att "det finns all anledning att vara självkritisk". Sedan skissade han upp en lösning som mer baserar sig på användarnas behov än teknikens möjligheter och påstod att detta verkligen är möjligt, han påstod att det är så det fungerar i Danmark och Finland. En gemensam journal, sekretessfrågorna lösta, dataöverföring automatiskt...
Regeringen har förordnat Jonas Söderström som tillgänglighetskonsult, dvs det verkar som om man tycker att datasystemens användbarhet är ett problem. Jonas Söderström har i sin bok "Jävla skitsystem" sammanfattat läget: gemensam standard saknas, högt tekniktempo, usla gränssnitt, dålig interaktion, brist på utbildning, stela system med central kontroll. Kort sagt obegripligt, oöverskådligt och fult [2].
Jonas Söderström har också liksom Martin Andreasson sin lösning. Lösningarna liknar lite varandra men Söderströms verkar ligga närmare de där stirrande användarna. Först definiera innehållet, sedan behovet och först därefter tillämpa tekniken. Låter inte det som lite tvärtom vad som nu sker med nya datasystem inom regionerna och landstingen?!
Vad blir annars konsekvensen? Sämre vård och otillförlitliga register.

Nä, sjukvårdens exekutörer måste oftare snurra sin stol från bildskärmens trygga osäkerhet till patientens otrygga osäkerhet. Det är patientmötet som läkaren (och psykologen och sjuksköterskan..) ska förstå och tolka. Det är inte datasystemets bräckliga konstruktion som sjukvårdens exekutörer ska intränga i.

Referenser
1 Distriktsläkaren nr 3, 2014 (Eva Nordin)
2 Jonas Söderström: Jävla skitsystem (javlaskitsystem.se), 2010

Björn Landström
VD Skaraborgsinstitutet
Distriktsläkare i Tidan

Skriv ut E-post

© SKARABORGSINSTITUTET • Stationsgatan 12, 541 30 Skövde • Tel: 0500-47 83 80 Fax: 0500-47 83 92 •  E-post»   •  webbyrå: Optimal media»