Vem bryr sig om vad brukare, patienter och närstående tycker, tänker och säger?

{jcomments on}

De senaste decennierna har forskare, institutioner som delar ut forskningsmedel exempelvis, Allmänna arvsfonden och Forte, Statens beredning för medicins utvärdering (SBU), SKL, etikprövningsnämnder för forskning inom hälso- och sjukvård varit helt eniga om att brukares, patienters och närståendes kunskap och erfarenhet är en värdefull informationskälla i utvecklingen av god kvalitet i vård och omsorg. Allmänna arvsfonden skriver bl.a. i sina generella krav, för att få stöd till ett projekt krävs att målgruppen är inkluderad i projektets utformning.  FORTE skriver i sin utlysning av projektbidrag för vårdforskning, vi välkomnar ansökningar inom innovativ patient- och brukarnära forskning inom vård och omsorg – förbättrad delaktighet för patienter, brukare och närstående.

När jag därför, den 24 maj, läser i Hallands Nyheter om, hur före detta missbrukaren Lina (fingerat namn), när hon delar med sig av sin kunskap och erfarenhet om missbruksvården blir bemött av Eva Osvald – Gustafsson, chef för psykiatrin i Region Halland, blir jag kanske inte förvånad, men upprörd å Linas vägnar och indignerad över det avgrundsdjup som föreligger mellan klinisk verksamhet och forskning. Frågan är om Eva Osvald – Gustafsson är ensam om den människosyn som hon ger uttryck för gentemot de patienter, som hennes enhet har i uppdrag att vårda eller om den är allmänt utbredd inom sjukvården.
Bakgrunden till denna ordväxling i Hallands Nyheter mellan Lina och Eva Osvald – Gustafsson är, att den 2 juni flyttar mottagningen vid vuxenpsykiatrin i Falkenberg, där Lina hämtar ut sin medicin till psykiatriska intensivvårdsavdelningen, Piva, på sjukhuset i Varberg. För Lina medför detta stora problem, eftersom hon då måste ta ledigt från sitt arbete varje vecka för att åka in till Varberg (ca 6 mil t o r).   Flera före detta missbrukare har dessutom dålig ekonomi och saknar bil och körkort säger Lina. Hon fortsätter, för dem som är nya i behandlingen är det extra viktigt att vården är lättillgänglig av flera skäl bl.a. för att tillgången på illegala preparat är stor och lättillgänglig och risken för en överdos är överhängande vid återfall till missbruk.  Eva Osvald – Gustafsson svar på Linas uttryckta oro är, ”det är en synpunkt som får stå för de personer som uttryckt den” och hon delar inte den uppfattningen. Lina är också rädd för att utskriven medicin kommer att säljas vidare, när före detta narkomaner möter aktiva missbrukare. Inte heller det håller Eva Osvald – Gustafsson med om. ”Läckage av medicin förekommer på alla avdelningar.” Ö h t håller inte hon inte med om något som Lina säger utan hänvisar till att vid denna förändring har man sett till helheten.
Hur skall man kunna förstå detta föraktfulla sätt att svara en person som har lång erfarenhet av sin sjukdom (har ett värdefullt så kallat inifrån perspektiv enligt forskare). Spontant tänker jag som psykolog att Eva Osvald – Gustafsson själv måste ha varit utsatt för någon liknande behandling. Det är kanske möjligt eftersom det inte är så sällan som chefer är satta att leda en verksamhet, som saknar förutsättningar för att bedriva en anständig vård av patienterna. Protesterar man för mycket anses man illojal och riskerar kanske att bli avsatt av sjukvårdsledningen. Jag frågar mig också vilken respekt politiker har för dem som arbetar inom vård och omsorg. När över 3000 läkare hade ett upprop på facebook där de uttryckte, att de inte längre kunde bedriva en säker vård, tillfrågades socialminister Göran Hägglund i Rapport av en nyhetsreporter om, hur han såg på detta.  Reportern undrade om inte Göran Hägglund såg detta upprop som mycket allvarligt. Göran Hägglund svar var, ”jag tycker att vi skall tänka på det som är bra i sjukvården”. En annan person som svarar på detta sätt skulle inte bara betraktas som empatistörd utan också ha en mycket störd kommunikation. Jag erinrar mig också att jag inte hört en enda politiker som uttryckt att artikelserien av Maciej Zaremba i Dagens Nyheter om konsekvenserna av New Public Management som styrsystem i den offentliga vården, var intressant eller att det var något man önskade analysera vidare . Hälso- och sjukvårdsstyrelsens ordförande i Halland, Mats Eriksson, kommenterade ett kritiskt inlägg av Thord Erasmie om New Public Management med, så tycker inte jag, folk vill nog veta var deras skattepengar tar vägen.
Man kan således konstatera att det förekommer parallellprocesser i offentlig vård och omsorg från politiker i toppen av hierarkin och till patienter eller brukare i botten av den.
Går vi tillbaka 60-talet så rådde ett strikt hierarkiskt och auktoritärt system inom vård och omsorg. Det var många nackdelar med det, men hade också fördelar. Alla visste sin plats, chefer var ofta lojala mot den verksamhet de var satta att leda, vilket kanske till stor del berodde på att de själva hade erfarenhet av att arbeta i verksamheten eller någon liknande verksamhet. De som hade den övergripande ledningen hade i allmänhet stort förtroende för verksamhetscheferna. Personalen var inte alltid nöjd med att ha lite att säga till om, men man kände sig trygg och man visste både vem som bestämde och vem som hade ansvaret. I slutet av 60-talet och i början av 70-talet infördes en mer demokratisk organisation (platt organisation) inom vård och omsorg och nu skulle allas röst ha lika stor betydelse och värde. Det lät ju lovande och vad hände. Jo, så länge som alla var eniga om saker och ting rådde demokrati, men om exempelvis inte sjuksköterskor och läkare var överens om vad patienten behövde, växlade systemet snabbt tillbaka till det hierarkiska systemet och läkaren hänvisade till att hon/han hade det yttersta ansvaret. Detta gjorde och gör att personal och patienter blir förvirrade och också otrygga. När man säger att våra tankar och åsikter är viktiga, är det bara ord?  Vad vi inte utrett då och inte heller nu är vem har tolkningsföreträde i olika situationer med hänsyn till överordnad kunskap? Vem har den överordnade kunskapen i olika situationer? Hur samverkar vi utifrån olika kompetensområden? Hur kan vi mötas och tillsammans uppnå en allt större kunskap?
Finns det hopp för framtiden? Ja, det tror jag absolut, men vi har en ganska lång sträcka att vandra. Första steget, om vi går tillbaka till Lina och Eva Osvald – Gustafsson, är att ledningen för psykiatrin måste tro på att Lina har något värdefullt att berätta, politiker måste tro på att läkarna som gjorde ett upprop på facebook hade en viktig information att komma med. För mig är det ofattbart att politiker inte blev bestörta och oroliga över att läkarna kände sig så otillräckliga, en sådan frustration och desperation. Man frågar sig, hur kunde det få gå så långt? Är det för många rop på att ”Vargen kommer” i vårt samhälle.
Som tur är finns det personer som är politiker, som arbetar i ledningen av sjukhus och ledningen av verksamheter, som tror på att också brukare, patienter och närstående har något värdefullt att bidra med, som önskar ett mer humanistiskt samhälle och ju fler av dessa som låter sina stämmor göra sig hörda desto större möjlighet har vi att ändra kursinriktning, att skapa en god vård och omsorg med tillit och trygghet som honnörsord. Det räcker inte med kurser i bemötande av patienter eller forskning och strategier för implementering av forskning utan den fråga vi måste ställa oss är; är vi genuint intresserade av att ha en humanistisk vård och vad innebär det.
Intresset för aktionsforskning har ökat i Skaraborg, vilket glädjer mig med hänsyn till att i själva designen ingår ett brett inkluderande av personer som kan vara berörda av utvecklingen och förändringen.
Slutligen vill jag tacka Lina, som hade mod och kraft att göra sin stämma hörd och på så sätt visa på ett så allvarligt problem i utvecklingen av sjukvården.
Källhänvisning
Hallands Nyheter den 24 maj sidan 12 ”Risken finns att människor dör”
Artikelserien, Den olönsamma patienten, i Dagens Nyheter Maciej Zaremba
Vad var det som dödade Herr B? Publicerad 2013-02-17
Hur mycket ¬bonus ger ett benbrott? Publicerad 2013-02-25  
På vilken prislista står din njursvikt? Publicerad 2013-03-03
Hur mycket oro tål en människa? Publicerad 2013-03-05 12:10

Patientens Pris, Maciej Zaremba, 2013, ISBN 978-91-87347-15-3

Leka med välfärden, Thord Erasmie Publicerad 2013-03-26 Hallands Nyheter

Cristina Lundqvist Persson

Skriv ut E-post

© SKARABORGSINSTITUTET • Stationsgatan 12, 541 30 Skövde • Tel: 0500-47 83 80 Fax: 0500-47 83 92 •  E-post»   •  webbyrå: Optimal media»